Djup

Idag har jag tänkt på min farfar, jag har tänkt på min farmor som måste leva utan sin man, jag har tänkt på min vän som levt utan sitt rätta arv i alla år och känt sig utanför.. Tills en dag när hon begraver sin farfar som hon inte kände.. då bubblar alla känslor upp. Gamla männsikor o framförallt begravningar inhyser en sådan djup repekt mot alla i sin närhet..

Jag tänkte innan idag att det är egentligen så helt j-a otroligt att man lyckades bli född öht. Fatta alla alla alla alla alla alla lalalalalallalalalalalalalalaled som måste gått igenom innan just precis exakt DU kom till. Helt sjukt när man tänker efter..  Jag kan bara gå till våra egna historier. Min mormor kunde inte få barn, de hade turen att få fantastiska grannar på Sjudarhöjden som gav Ingrid o Nisse pengar att kolla.. de gjorde det o det visade sig vara ett väldigt enkelt fel. De går efter hjälp utav operationen att bli gravida o min mamma Karin föds i Maj.. När lillan kom till jorden det var i Maj Gögen gol...  lyckan var gjord o snart kom även morbror Per (also known as mormor Per, men det är en annan historia) Min pappa åkte på ett antal olika dödliga sjukdomar när han var liten, ja även mamma, hon blev överkörd av en motorcykel några ggr så fick hon lunginflammation.. pappa tog i lite o drog på sig hjärninflammation. Han som smittade pappa dog, och jag är ju med många andra oerhört glada att pappa & mamma  överlevde. För om de inte klarat det så hade inte jag, Cissi, Wilma, Cornelia, Linn o Zach funnits. Och det är bara ett led tillbaka.. ett led i det friska samhället.. tänk att alla led fram till nu varit så perfekt raka, annars hade jag inte funnits. Så var glada över livet, var glada åt era barn.. bli inte bittra över saker som inte är värda det, och ifrågasätt inte allt.. lev i nuet, lev här idag.. drick det du vill med måtta förstås, ut och dofta på träden, andas svamp o mossa och känn att du lever.
Den här veckan saknar jag min farfar, och måste jag gnälla så måtte det vara det att jag önskat känna honom nu när viljan tilltar att få lära. För var det något han kunde så var det just att få folk entusiastiska, nyfikna och tacksamma.. 

Snart har det gått ett år sedan du kysste min kind för sista gången..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0