Möten
Klockan är över nio och jag kommer på mig själv att sitta o leta efter roliga bloggar nu när jag äntligen är själv hemma o kan titta på vilket program/film jag vill, då letar jag efter andra människor och vad det gör.. Även fast vi i dagens samhälle har mer info någonsin om olika människor så har vi väl idag aldrig pratat mindre med varandra? Jag ser på oss som föräldrar.. vi är sällan DÄR med våra barn utan en teknisk pryl i närheten.. en dator, en mobil, en kamera, en tv. När vi verkligen är utan dessa saker så längtar vi bara till att komma till dem snarast! Vad fan håller jag på med? jag kan ju bara gå så långt som till mig själv.. Vi lär våra barn "posa" en 9-åring har en bild på en mobil där hon putar med läpparna o tittar under lugg in i kameralinsen?? wtf!!! från de är små drillas de att äääälska rosa, glitter, och smink.. 2-åringar sitter o tappar på en Iphone som om de vore det mest naturligaste.. vi laddar ner spel till barnen så att de kan hållas sysslosatta när vi har annat "viktigt" att göra som att sitta o slappa framför tvn eller laga mat.. Fan vilken ångest jag får så har jag startat en egen blogg?? ja ja men det har vi pratat om o anledningen är bra. Ibland är det bra också med datorer.
Vad gjorde egentligen min mamma som inte jag kan? när jag var ca 7-8 så fick jag i julklapp en svart mjukis overall.. det stor BOSS i neonfärg över bröstet och byxorna var bylsiga o formlösa.. När jag fyllde år fick jag en likadan fast med små rockiga tecknade figurer.. dessa två outfits fullkomligt äääälskade jag.. blev så glad när de låg rentvättade o vikta på rummet så att jag kunde ha dem nästa dag.. reklektera igen över åldern.. 7-8 år.
Idag när jag klär på mina 4-åringar så kräver de att ha kjol, linne och strumpbyxor. Jag kan inte ens ta fram ett par mjukisbyxor för jag orkar inte med fighten.. Linn accepterar jeans om hon får sin favvo t-shirt. Cornelia accepterar inget utav det så hon o jag skiljs ofta som ovänner på dagis. Jag frågar mig själv om jag gör rätt? Är det ok att va så motsträvig mot sin så olyckliga lilla flicka, men hey! jag vet ju egentligen att jag måste. Nu är hon fyra.. när hon blir 14?? ska jag börja bestämma då först? nej.. jag måste ta fighten nu men det gör lika ont varje gg.. Vad gör samhället mot våra barn som jag inte har ngn som helst möjlighet att påverka? Hello Kitty.. HELLO Kitty!! fan! De gillar ju det.. klart som fan de gör.. Alla äldre tjejer har det ju, alla kompisar har det.. hela världen fullkomligt dignar av Hello Kitty, tom på vuxnas underkläder ska hon sitta o glo. Hon är ett märke som blivit så sjukt infekterat i våra små barns hjärnor. Denna figur är som bekräftlesen på den första offenliga hjärntvätten. Kul för skaparen. Grattis!
Jag köper också Hello Kitty till mina barn.. jag får väl se henne som Boss overallen o hoppas på att det stannar vid den söta katten.
Cornelia var arg på mig i morse då hon fick ha jeans.. detta satt i när jag hämtade henne.. hon skrek att jag var dum. Detta gick över efter maten hemma först.. de hade fått soppa på dagis och det är samma visa varje gg. Sopp-dagar blir det katastrof hemma på kvällen.
De duschade o skrattade så de kiknade sen när energin hade tilltagit.
Cornelia är annars mammas tjej o väldigt mammig.. hon bli därför så fruktansvärt ledsen när pappa hämtar dem på tisdagar för då kommer hon liksom på att jag inte kommer träffa dem förrän morgonen därpå.. Tårarna sprutar och varken pappa eller dotter känner sig riktigt tillfreds.
Så jag frågar henne morgonen efter -Varför blir du så ledsen?, pappa vill ju också hämta er från dagis.. det tycker han ju är så kul! Cornelia sitter tyst länge.. -Jamen mamma.. det är för att jag tycker så mycket om dig, jag tycker så väldigt mycket om dig. (mamman grät) så säger Linn -Men mamma! jag var iaf inte sur!
Snart är det fredag..
