Minnen
Sitter i vårt vardagsrum o tittar ut på den fantastiska naturen.. Om sommarkvällarna kan jag bli religös..
Thomas jobbar borta o jag sitter själv här medan tjejerna somnat sött i sina sängar efter en lång dag på dagis o bad hos mormor på det..
Har tänkt mycket på min mormor o morfar denna vecka.. Jag längtar speciellt tillbaka dit denna årstid. Känner fortfarande hur kall stentrappan upp till dörren var när man kom springade barfota, öppnar dörren där en stor järnklump sitter som en slags ringklocka. I hallen möts man av lite söt doft, en rökdoft, en källardoft och en obeskrivligt trygg doft finns där. Kan känna den exakt bara av tanken på den, jag kan höra mormor prata i köket. Jag sätter mig vid den lilla inklämda köksoffan, trycker mig mot bordet för att krångla mig in. På bordet står en radio mormor steker köttbullar på det enklaste sätt gör hon de godaste köttbullarna, ingen av oss har ngnsin kommit på vad knepet var att få dem på det sättet. På bänken står ett litet glas med rödvin. Hon tog sig ett litet glas då och då. Det blev lite roligare då som hon kunde säga. Hon o morfar hade haft ett fantastiskt socialt liv med resor till afrika o en enorm vänskapskrets. Mamma brukar berätta hur de om sommarkvällarna när hon var ung kunde sitta ute på plattorna vid den murade grillen och diskutera böcker och politik i timmar, medan ciggarettröken låg tung o rödvinet fyllda i glasen.. Aldrig otrevligt med intressant. Min mormor hade de snyggaste benen även när hon blev gammal, hon hade alldeles vitt mjukt hår som föll naturligt. Hon blev brun utan att ens vistas i solen, och hon hade det mest smittande av skratt. Hon var otrolig vacker min mormor, och fräck så in i norden. Min morfar Nisse dog när jag var 11 år, men jag minns honom så väl.. hans kramar var så mjuka men hans bringa var så hård komer jag ihåg, men det var nog för att han var så lång som jag minns det så.. Jag minns inte hans röst, när jag tänker till så minns jag bara vad vi gjorde, men inte hur han lät eller hur han rörde sig.. vad ledsen jag blev nu.. jag kanske minns om jag tänker en stund. Men kramen minns jag alltför väl.. Hemma hon mormor o morfar luktade det ofta fiskrens. Morfar älskade att fiska o mormor älskade att simma så läget nervid Mälarens kant i Sigtuna var ju paradiset.. Mormor syster o hennes man Rune hade ett rött litet sommarhus bara en grusbacke ner ifrån mormor o morfars hus, dit gick vi ofta och fick en glass efter vi badat. Hos mormor o morfar fikade man under pilarna , åt hallon från landet och fick alltid färsk persilja i salladen.
Hemma hos min farmor o farfar spenderade jag nästan halva min upväxt då vi alltid bott nära dem, de ägde en stor gård med grisar och kor.. i farmors kök doftar det kaffe o lite ladugård, alla de män som arbetade gick in som de var, var de än varit. De åt sin frukost, de fikade, de åt sin lunch, de fikade.. kvällsmålet kanske bara den närmaste familjen åt, men det fanns en ladugårdkarl kvar sent under mina skolår som hette Jack.
Jack duschade en gång om året ungefär och det var till jul. Han var skär som en gris om kinderna när han satt vid matbordet i sin finaste tröja. Av Jack fick jag alltid pengar i julklapp, mycket pengar. Eller så fick jag killleksaker såsom en radiostyrd bil tex. Farmor jobbade hela sitt liv.. min farmor kommer från en familj som bodde i ett litet torp. Ibland orkade hon inte gå till skolan så hon gömde sig i en garderob tills det var försent att gå så då fick hon va hemma. Hon fick flytta från Soruna till Norrby när hon blev kär i min tjusiga farfar.. När man var liten där fick man alltid vara med, jag satt på halmvagnarna från det jag var två o åkte med, jag höll min först kalv när jag var fem-sex år.. Gick fritt bland kor när jag knappt kunde prata och strövade runt på gården utan att ngn fick hjärtinfarkt över att ungen är borta. Min farfar var det snällaste på jorden, han kunde berätta om allt och han berättade alltid allting med ett obeskrivligt lyckorus på ngt vis. Han var så oerhört tacksam för allt. När man kom mot honom log han brett o klappade en på kinden och sa -Du är så duktig du lilla hjärtat. Och överröste oss alltid med komplimanger. Han var otroligt stilig.. kolsvart hår o skinn som en indian.. slitstark som en oxe, händer som tefat och ett ofantligt lugn. Förra året när han fyllde 87 gick vi över åkern till honom, ljuset var precis lika vackert ute som nu, en ljummen sommarkväll.. Imorgon skulle du fyllt 88 år.. Jag saknar dig.
Jag omtumlas utav min egen uppväxt som är så unik och perfekt så det nästan blir löjligt..
Thomas jobbar borta o jag sitter själv här medan tjejerna somnat sött i sina sängar efter en lång dag på dagis o bad hos mormor på det..
Har tänkt mycket på min mormor o morfar denna vecka.. Jag längtar speciellt tillbaka dit denna årstid. Känner fortfarande hur kall stentrappan upp till dörren var när man kom springade barfota, öppnar dörren där en stor järnklump sitter som en slags ringklocka. I hallen möts man av lite söt doft, en rökdoft, en källardoft och en obeskrivligt trygg doft finns där. Kan känna den exakt bara av tanken på den, jag kan höra mormor prata i köket. Jag sätter mig vid den lilla inklämda köksoffan, trycker mig mot bordet för att krångla mig in. På bordet står en radio mormor steker köttbullar på det enklaste sätt gör hon de godaste köttbullarna, ingen av oss har ngnsin kommit på vad knepet var att få dem på det sättet. På bänken står ett litet glas med rödvin. Hon tog sig ett litet glas då och då. Det blev lite roligare då som hon kunde säga. Hon o morfar hade haft ett fantastiskt socialt liv med resor till afrika o en enorm vänskapskrets. Mamma brukar berätta hur de om sommarkvällarna när hon var ung kunde sitta ute på plattorna vid den murade grillen och diskutera böcker och politik i timmar, medan ciggarettröken låg tung o rödvinet fyllda i glasen.. Aldrig otrevligt med intressant. Min mormor hade de snyggaste benen även när hon blev gammal, hon hade alldeles vitt mjukt hår som föll naturligt. Hon blev brun utan att ens vistas i solen, och hon hade det mest smittande av skratt. Hon var otrolig vacker min mormor, och fräck så in i norden. Min morfar Nisse dog när jag var 11 år, men jag minns honom så väl.. hans kramar var så mjuka men hans bringa var så hård komer jag ihåg, men det var nog för att han var så lång som jag minns det så.. Jag minns inte hans röst, när jag tänker till så minns jag bara vad vi gjorde, men inte hur han lät eller hur han rörde sig.. vad ledsen jag blev nu.. jag kanske minns om jag tänker en stund. Men kramen minns jag alltför väl.. Hemma hon mormor o morfar luktade det ofta fiskrens. Morfar älskade att fiska o mormor älskade att simma så läget nervid Mälarens kant i Sigtuna var ju paradiset.. Mormor syster o hennes man Rune hade ett rött litet sommarhus bara en grusbacke ner ifrån mormor o morfars hus, dit gick vi ofta och fick en glass efter vi badat. Hos mormor o morfar fikade man under pilarna , åt hallon från landet och fick alltid färsk persilja i salladen.
Hemma hos min farmor o farfar spenderade jag nästan halva min upväxt då vi alltid bott nära dem, de ägde en stor gård med grisar och kor.. i farmors kök doftar det kaffe o lite ladugård, alla de män som arbetade gick in som de var, var de än varit. De åt sin frukost, de fikade, de åt sin lunch, de fikade.. kvällsmålet kanske bara den närmaste familjen åt, men det fanns en ladugårdkarl kvar sent under mina skolår som hette Jack.
Jack duschade en gång om året ungefär och det var till jul. Han var skär som en gris om kinderna när han satt vid matbordet i sin finaste tröja. Av Jack fick jag alltid pengar i julklapp, mycket pengar. Eller så fick jag killleksaker såsom en radiostyrd bil tex. Farmor jobbade hela sitt liv.. min farmor kommer från en familj som bodde i ett litet torp. Ibland orkade hon inte gå till skolan så hon gömde sig i en garderob tills det var försent att gå så då fick hon va hemma. Hon fick flytta från Soruna till Norrby när hon blev kär i min tjusiga farfar.. När man var liten där fick man alltid vara med, jag satt på halmvagnarna från det jag var två o åkte med, jag höll min först kalv när jag var fem-sex år.. Gick fritt bland kor när jag knappt kunde prata och strövade runt på gården utan att ngn fick hjärtinfarkt över att ungen är borta. Min farfar var det snällaste på jorden, han kunde berätta om allt och han berättade alltid allting med ett obeskrivligt lyckorus på ngt vis. Han var så oerhört tacksam för allt. När man kom mot honom log han brett o klappade en på kinden och sa -Du är så duktig du lilla hjärtat. Och överröste oss alltid med komplimanger. Han var otroligt stilig.. kolsvart hår o skinn som en indian.. slitstark som en oxe, händer som tefat och ett ofantligt lugn. Förra året när han fyllde 87 gick vi över åkern till honom, ljuset var precis lika vackert ute som nu, en ljummen sommarkväll.. Imorgon skulle du fyllt 88 år.. Jag saknar dig.
Jag omtumlas utav min egen uppväxt som är så unik och perfekt så det nästan blir löjligt..
